Ge Lusen vilken leksak som helst men när hon får syn på teknikprylar så är hon såld. Sladdar, telefoner och fjärrkontroller hör till favoriterna för tillfället. Med andra ord, precis som sin far. Få se om träningen oxå kommer att ligga henne nära inpå hjärtat i framtiden. Med den fart hon har idag vore jag inte förvånad. Men vi hoppas hon blir snäll som sin mamma...

Medan jag plockade ur diskmaskinen hade Lusen fått upp en låda och hittat en favorit som hon nöjd och belåten visade åt mig när tystheten gjorde mig misstänksam.

Strålande solsken och jag bestämmer mig för att ta en promenad.Lusen skall påkläs, Lenni likaså och jag med. Innan allt är färdigt är Lusen redan nervös där hon sitter i vagnen och jag svettig av allt styras och ställas. När vi kommer ut, vad händer då, SOLEN GÅR I MOLN. Så lätt ger jag mig inte och promenerar i en och en halv timme utan att solen en endaste gång tittar fram. När jag besviken kliver in genom dörren, vad möts jag då av. Jo, solen som lyser in genom terassen. Då passar det att skina! Tydligen har vi ett hat-kärlek förhållande i vilket jag är kär.

Det samma förhållandet har jag till kaurakeksit, varför kan man inte bara ta ett. Nej, när man väl börjat så frestar de en att helst äta upp hela påsen ensam.

Hos oss är det full fart från det att fröken öppnat sina blå. Hon far fram från rum till rum med glada glädjetjut. Dyker upp lite här och där och påminner lite om den blåa fågeln i Kalla Ankas jul.

EDIT. Blev informerad att det är den rosa hackspeten med rött hår och blå blus i Kalle Ankas jul jag menar.

.

har guld i mun.

Då kan ni gissa er till hur länge vi redan varit uppe!

Så var vår stadsrunda avklarad för den här gången. Härligt kaffesällskap i form av Jenna, Hanna plus samtliga barn och lånebarn. Det var fem före att Lusen skulle ha fått ha på sina solglasögon inomhus idag. Inte pga av solskenet utan för att Lusen i sin krypande framfart for rakt in i vardagsrumsbordskanten imorse. Som passligt så träffadekantten rakt under högra ögat. Men tur i oturen så förgyller endast ett litet blåmärke höger kind och inte ett blåöga. Nu sover fröken och jag skall påbörja pastan som Janina frestade mig med imorse. Det är bara JP som fattas i kyskåpet...

Vet ni förresten att enligt undersökning så börjar människor som kommer emot gående på samma sida av gatan  på 15 meters avstånd via ögonkontakt bestämma vem som skall väja. Men om ena motpartern har solglasögon så krymper dessa metrar. Om båda har solglasögon, krockar man då av sin egen envishet att vägra väja?

Vad är det med vissa när de prompt skall klämma på Lusens kinder? Idag dök en kvinna ner i vagnen på Lusen medan vi handlade i citymarket. OOoooo how cute och så kom knipet, det ordentliga knipet som lämnar märke efter. Instinktivt rykte jag i vagnen, kvinnan tittade lite chockat upp på mig och tillägger, beatiful like her mother... Ööööhh, ni har inte sett mig idag...TUR!  Allt annat än vacker...

Det är det samma som när man var gravid och människor speciellt i citymarket kön skulle klämma och känna på magen!

Låt mig aldrig bli en av dessa människor!

Så sant.

Love them or hate them...

Jag hör till den sist nämnda kategorin. När vi flyttade hit så hade vi en enorm tall på vår bakgård, driftig som jag var då såg jag till att staden kom och kapade när den och även dessa smådjurs sommarbo. En av skogshuggarna tittade förundrat på mig när jag stod och smålog för mig själv när jag säg den liggande tallen. Han frågade av mig,om vi visste att det var ett bo i trädet. Nix, svarade jag triumferat, jag hade vunnit kampen. Ställningen stod 1-0 till mig. Men efter den dagen så besöker dessa ligister mig dagligen. Tjattrar i träden så Lusen vaknar på terassen. Tro mig när jag säger att de TJATTRAR falskare än Brittan Spears. Man kan även få besök av dessa ligister enda upp på terassen och de sportar med att föra bort grannhunden Olavis hundben.  Speciellt förtjusta är de på sommaren när de ser att Lenni är fastspänd på bakgården, då sitter de där med sina ivriga händer och tjattrande ljud just på det avstånd så att Lenni inte räcks till dem eller så dinglar de med svansen över staketet.

Orsaken att jag skriver detta är för att jag just nu sitter och tittar på spektaklen som springer kors och tvärs över snön medan Lusen sover. Jag har nu i mitten av mars tagit skyddsnätet till vagnen i bruk.

Kan inte annat än konstatera,  I HATE THEM! 

Äntligen kom man in på sin blogg!!!

Meandi partyt blev riktigt lyckat igår. Tack alla som var med och ett speciellt tack till A som visade oss de fina kläderna. Nu är man några euro fattigare men ack så fin man kommer att vara i sommar, både Lusen och jag!

Hej hopp! Ikväll ordnas det meandi party hemma hos mig, eftersom några fallit bort så finns det plats om någon har lust att komma eller om jag rentav glömt bort någon. Finns det hjärte rum finns det stjärte rum! Lämna en kommentar så jag mentalt kan förbereda mig!

Tjingeling, nu skall det ställas i ordning!