Tro det eller ej men senste natt förlöpte utomordentligt och fröken sov i ett sträck enda till kl.7. Då vaknade vi båda pigga, glada och kramsjuka. Lusen stod i sängen med armarna uppsträckta och försökte sig på refrängen i mumindalen, som för tillfället är hitlåten hos oss. Varje gång jag tar till min falska ton av papappapamamamaamaaa så smilar fröken upp sitt tvåtandade leende.

Snart, mycket snart skall vi igen packa in oss i bilen och fara på kafferep till stan. Med en mamma och son som vi inte träffat på väldigt länge. Det är mycket trevliga stunder för tillfället.

Några timmar senare och sprängande huvudvärk. Nu har anti medicin människan drogat* sig med burana och hoppas på en natts sömn.

Men säg det som vara förevigt...

*en 400mg tablett

Hur trött och slut jag än är så mår jag som en prinsessa när jag fått träffa mina vänner och att se Lusen träffa sina. Det skiljer en månad mella Lusen och A, men som den karakarl han är så är han snäppet större och robustare. Förra gången de träffades tog de inte så stor notis över varandra. Men idag var det en annan melodi där de satt på golvet. Det den ena hade skulle den andre ha, där satt våra minimänniskor och drog våtservettspaketet ur händerna på varandra. Men Lusens mitt sitt temperament var inte sen med att sätta A på plats. När fröken tyckte det räckte tog hon i paketet och röt till på samma gång och stirrande blint på A som veknade och föll i gråt. Fröken visade en förnöjd grimas, tog paketet och kröp därifrån. Mycket kryt i liten förpackning. Men våtservettt paketet var endast ett föremål i kampen om flera, så höll de på de två små medan mammorna nöjda fick skvallra, skratt och dricka kaffe.

Få se hur länge charmen håller i sig, men förtillfället känns världen som en bra plats!

Våra morgnar blir bara tidigare och tidigare. Samtidigt har jag inte förstånd att lägga mig i tid och ej heller vila när förken vilar. Resultatet av dessa veckor är inte vackert och känns inte bra.

Hur som helst borde jag snart börja förbereda vår färd till Sundom. Glansdagar var dessa när man strålade utan smink och var färdig att fara på fem röda. Nu skall det förberedas, genomtänkas, packas, bytas och påkläs på mer än en. Bara att konstatera, tiden har hunnit ikapp och dessa dagar är förgångna.

Men i staistiken är jag fortfarande ung även om jag IDAG känner mig pyrgammal.

Bara så ni vet, enligt nelonens nyhets uppläsare så är Behams i Åbo. BECKHAMS!

Det är skönt att veta att alla finländska kvinnor inte drabbats av Beckham hysterin.

Jag fick min revansch mot solen och har idag njutit av det vackra vädret och utomordentliga sällskapet. Efter förmiddagen är både mina och Lusens kinder röda. Vi var nämligen på picknick på isen, mammor, barn och hundar.

Låt mig presentera mitt promenad sällskap.Lenni var även med men lyckades inte fastna på bild eftersom han höll sig utanför.

Lusen ville inte sova mer än en timme och vem skulle vilja det när man kan njuta av solen.

Väl hemma var det dags för mellanmål och Lusen visar att hon vet vad det betyder.

Efter allt stohej går Lusen på högvarv och hon var mer i lådan än utanför, men tyvärr lyckades jag inte fånga det på bild.

Nu sover fröken och jag skall lyfta upp mina ben och ta en kopp kaffe.

Säg, INT I MUNNEN åt Lusen och detta är resultatet.Nära men inte i munnen! Man är inte dum, inte! Men allt är värt ett försök. Så håller vi på dagarna i enda.

Ge Lusen vilken leksak som helst men när hon får syn på teknikprylar så är hon såld. Sladdar, telefoner och fjärrkontroller hör till favoriterna för tillfället. Med andra ord, precis som sin far. Få se om träningen oxå kommer att ligga henne nära inpå hjärtat i framtiden. Med den fart hon har idag vore jag inte förvånad. Men vi hoppas hon blir snäll som sin mamma...

Medan jag plockade ur diskmaskinen hade Lusen fått upp en låda och hittat en favorit som hon nöjd och belåten visade åt mig när tystheten gjorde mig misstänksam.

Strålande solsken och jag bestämmer mig för att ta en promenad.Lusen skall påkläs, Lenni likaså och jag med. Innan allt är färdigt är Lusen redan nervös där hon sitter i vagnen och jag svettig av allt styras och ställas. När vi kommer ut, vad händer då, SOLEN GÅR I MOLN. Så lätt ger jag mig inte och promenerar i en och en halv timme utan att solen en endaste gång tittar fram. När jag besviken kliver in genom dörren, vad möts jag då av. Jo, solen som lyser in genom terassen. Då passar det att skina! Tydligen har vi ett hat-kärlek förhållande i vilket jag är kär.

Det samma förhållandet har jag till kaurakeksit, varför kan man inte bara ta ett. Nej, när man väl börjat så frestar de en att helst äta upp hela påsen ensam.

Hos oss är det full fart från det att fröken öppnat sina blå. Hon far fram från rum till rum med glada glädjetjut. Dyker upp lite här och där och påminner lite om den blåa fågeln i Kalla Ankas jul.

EDIT. Blev informerad att det är den rosa hackspeten med rött hår och blå blus i Kalle Ankas jul jag menar.

.